den katalanska berättaren Maurice Wiesenthal är Författarens paradigm bortom till och med författarfigurens. För litteratur är allt och syftar till kommunikation och till och med språkets mening. Och Wiesenthal söker mer (och finner det) berättelsens kraft att röra sig mellan olika verkligheter med dess mer än någonsin nödvändiga sken av transcendens.
Ingenting är mer nödvändigt för mänskligheten än att ta emot information väl berättad från prismat av den mest absoluta subjektiviteten av allt. Sanningen, när den existerar, är ofarlig, ett koncept utan smak eller distans. Verkligheten å andra sidan är den slutliga dressingen som vattnas ur resenärens eller de som känner till resans subjektiva perspektiv, om vi till exempel pratar om reseböcker, som sker med konstverk. Javier Reverte eller Paul Theroux.
Det är därför killar som Wiesenthal överför livet som litteratur och komponerar berättelsen om vad som har levts utifrån en historisk, antropologisk eller till och med enologisk aspekt (med tanke på författarens speciella smak för denna sista värld). Och så får hans böcker det mervärdet för att äntligen varmt rekommenderas att läsa en av hans böcker.
Topp 3 rekommenderade böcker av Mauricio Wiesenthal
Orient Express
Mannen anlade den vackraste metallartären för att förena hela Europa i en längsgående axel. Med sin 1800-talsföreställning rörde sig livet framåt på Orient-Expressens spår i ett rasslande av längtan, passioner, förhoppningar, ändlösa nätter och drömmar om modernitet. Ingen bättre än Don Mauricio för att föra oss doften av dessa vagnar med visum till det mest fantastiska förflutna.
Orient-Expressen var i årtionden symbolen för ett mångsidigt Europa, fullt av olika karaktärer, dofter, färger och smaker, förenat av detta tåg som, mer än ett transportmedel, var en extraordinär form av civilisation och förståelse mellan människor. .
Mauricio Wiesenthal, med sin omslutande och väldoftande prosa, transporterar oss till länder och årstider, berättar deras berättelser och legender och skapar en levande och suggestiv berättelse, halvvägs mellan minnen och essäer. «Tågets litteratur måste, med våld, vara impressionistisk och förvirrande. Tåget ger oss en destination, en distans, ett liv efter detta utan transcendens eller slutgiltig bedömning. Och det gör berättelserna vackrare och mer vällustiga som, som tågnätter eller kärleksäventyr, inte har någon början eller slut.
Svalornas snobberi
Med den nödvändiga och otvivelaktiga delen av subjektiva intryck som varje resebok har, leder detta verk oss genom de undervärldar som fortfarande existerar med turism i vilken stad som helst i världen.
Eftersom utrymmen också är på väg att dö ut, tjänar Wiesenthals litteratur orsaken till några sista ögonblicksbilder av storstädernas urbana fysionomi som skiljer dem från andra, långt bortom det kommersiella och igenkännbara för andra klassens resenärer. som blir nervösa om de kan inte hitta en Zara i Johannesburg.
Berättelsens centrum kretsar kring många städer där författaren har bott och berättar om dem både transcendentala anekdoter och alla möjliga överraskande detaljer och nyfikna historier, alltid relaterade till kulturens värld. Således kommer vi att resa hand i hand med författaren genom Wien, Sevilla, Topkapi, Rom, Florens, Paris, Dublin, Versailles, Barcelona, etc. Upptäcka oväntade saker och hörn.
hispanibundia
Det är märkligt att när en berättare med traditionella efternamn ger sig ut på uppdraget att berätta något om det Spanien som var eller kärnan i vad det är idag, förbereder sig varje son till en granne med sina nuvarande etiketter för att lyfta det ovannämnda till fascismens eller kommunismens altare. Det säger mycket om vad som är polariserat, inte bara socialt utan också mentalt.
Så eftersom han är lika spansk, men skriver in sitt efternamn på ett annat sätt för analfabeterna på den ena eller andra sidan av skyttegraven, ger förtroendeomröstningen att delta i en lugnare läsning och njuta av en berättelse med spår som delas i denna Iberia separerade från resten av Europa vid Pyrenéerna och med sin omkrets vallgrav full av hav och hav...
«Det är möjligt att hispanibundia inte är något annat än vehementia cordis (hjärtats kraft) som, enligt Plinius, utmärkte latinamerikaner. Med hispanibundia reagerade motreformationens teologer på Luthers teser. Rörda av febern i Hispanibundia vågade erövrarna sig in i öknarna, de heliga bergskedjorna och den nya världens djungler.
Hispanibundia kastade vår Invincible Armada mot Storbritanniens och Irlands kuster. Och med en latinamerikansk smärta skrevs de bästa sidorna i vår litteratur. Hispanibundia är den livfulla energi som spanska producerar när de lever, oavsett om de tror sig vara spanska eller inte, accepterar det eller inte, befinner sig i påtvingad exil eller hävdar att de är en främling i sitt hemland och en främling för sitt eget».
Övertygad om att folk bara kan förändras när de gör en ärlig ansträngning för att lära sig om sin historia, försöker Mauricio Wiesenthal att bidra med sitt sandkorn för att förstå denna komplexa verklighet som har tagit form under århundraden och som vi, på gott och ont, är del och vi är arvingar.
