det under ibland histrionisk och alltid överraskande karaktär de Boris Izaguirre En person med stor känslighet gömde sig och gömde sig är något som var intuitat även från den smaken för prålig och tv-monstrets överspelande.
Ditt tillstånd av finalist till Planeta-priset 2007 Han kom att ratificera den idén om karaktären och personen som en romanistisk dualitet, i samklang med andra författare som kom från tv som korthetsministern Maxim fruktträdgård eller till och med Isabel San Sebastian.
Sedan kommer böckerna och deras olika genrer som välkomnar dessa författare som kom från mer tillgängliga plattformar men som definitivt ratificerar ett värde som håller dem där, i en litterär karriär långt bortom att dra nytta av mediadragningen.
I det speciella fallet med Boris Izaguirre är litteraturen också punkten för kreativ transformation. Även om hans ursprung som såpoperamanusförfattare följde mönstret av intrig enkelhet som krävs för en serie, ger mognaden av hans romaner en ny, mer komplex och dramatisk atmosfär till den kärlek som anses vara ledmotivet i hans fiktionsbibliografi.
Boris Izaguirre har förutom romanen även skrivit essäer eller forskningsböcker av social och kulturell karaktär.
Topp 3 rekommenderade böcker av Boris Izaguirre
Diamond Villa
En roman med en eftersmak av María Dueñas från El tiempo entre costuras. Även om de två romanerna har väldigt olika handling, verkar tidsinställningarna förena dessa två berättelser på båda sidor om Atlanten.
För i båda fallen finns det motgångar som en nemesis av tiden och av de spanska och venezuelanska politiska öden... I Villa Diamante följer vi systrarna Irene och Ana på deras slingrande väg där bara horisonten av ett hus som sublimerar alla deras sorger, skuld och elände hamnar som det ultimata målet för var och en av oss själva.
Villa Diamante blir ett nytt hus för andarna som syftar till att sublimera all tragedi, alltid latent även i stunder av välstånd.
Stormigt väder
Det är värt att närma sig detta romaniserade liv för den karaktärsgjorda personen. De tider då Boris Izaguirre var tvungen att överleva sig själv.
Boris Izaguirres karaktär i sig är uppbyggd av det där blandade av det autentiska, det fräcka, det humoristiska och det djupa när det kommer till det. I den här boken finner vi orsakerna till blandningen, till konfigurationen av personen och karaktären, som på ett så speciellt sätt gör en helhet utan veck även i människans naturliga motsättningar.
Innerst inne vet Boris att han hade turen att födas i spjälsängen han föddes i. Mer än något annat för, i motsats till vad många andra kanske trodde då, kom hans homosexualitet som en självklarhet, ingenting att göra med den trubbiga idén att befriade föräldrar kan leda till ett barn av minoritetssexualitet (eller något liknande, Gud vet vad den typen av lustiga sinnen om andras natur och öden hyser...)
Boris berättar om dem, om sina föräldrar. Belén, den berömda dansaren och Rodolfo, filmare. Hans liv består tack vare dem av celluloidens ljusstyrka och bordens strålkastare... Hur kan vi inte se världen som den där tragikomedin där livet är en roll som ska tolkas och värdigas?
Men inför de tidigare nämnda trubbiga sinnena är sanningen att hans mor Belén särskilt var tvungen att fungera som det första defensiva bålverket mot en värld som var angelägen om att påpeka skillnader för att behandla dem som hatiska anomalier i deras sjuka ideologier.
Utöver sina upplevelser så kopplade till sina föräldrar, berättar Boris också om sina första steg i allt, i kärlek och i sex, med olyckliga minnen inkluderade; om hans tid som författare och hans ankomst till Spanien; om hans fantastiska tid på tv samtidigt som han beskrev hans angrepp på litteraturen; av många upplevelser och intryck om den där passionerade världen som Boris hyser i sin enkla blick.
Och plötsligt var det igår
Att förena Kuba och litteratur på sistone frammanar den där smutsiga realismen Peter John Gutierrez eller Thomas Arranz. Så det är alltid bra att vända fokus för att njuta av en annan typ av berättelse om ön par excellence. I princip fortsätter den speciella egenheten i Kubas lyckliga överlevnad att bilda en härva som fångar vilken tomt som helst i miljön. Och Boris Izaguirre ger inte upp om det.
Men kärnan i berättelsen handlar om något annat. Mellan dessa sidor lär vi känna Efraín och Óvalo, två killar förenade av fantastiska idéer, anpassade och beslutsamma i den kubanska livsstilen men framför allt fast beslutna att genomföra sitt filmprojekt. Mellan dem dyker Aurora upp. Och som det egna namnet indikerar förändrar en ny intensiv gryning allt från och med då...
