Sommarljus, och efter natten, av Jón Kalman Stefánsson

Kylan är kapabel att frysa tiden på en plats som Island, redan formad av sin natur som en ö upphängd i Nordatlanten, på samma avstånd mellan Europa och Amerika. Vad som har varit en unik geografisk olycka att berätta det vanliga exceptionellt för resten av världen som anser exotiskt, kallt men exotiskt, allt som kan hända på den där platsen av somrar av outsläckligt ljus och vintrar störtade i mörker.

Andra aktuella isländska författare som t.ex Arnaldur Indriðason de utnyttjar omständigheten att förlänga den skandinaviska noiren som en "närmare" litterär strömning. Men i fallet med Jon Kalman Stefansson de narrativa essenserna tycks rocka i nya strömningar. För det finns mycket magi i kontrasten mellan kylan och avståndet från världen och den mänskliga glöden som tar sig fram genom isen. Och det är alltid intressant att på djupet upptäcka att realism gjordes till en litterär framställning, en roman med övertoner av säkerhet som för de avlägsna platsernas egenheter närmare.

Tillverkad av korta penseldrag, Sommarljus och sedan natten skildrar på ett säreget och fängslande sätt ett litet samhälle vid den isländska kusten långt från världens tumult, men omgiven av en natur som påtvingar dem en alldeles speciell rytm och känslighet. Där, där det verkar som att dagarna upprepas och en hel vinter skulle kunna sammanfattas i ett vykort, länkar lust, hemliga längtan, glädje och ensamhet samman dagar och nätter, så att det vardagliga samsas med det extraordinära.

Med humor och ömhet för mänskliga svagheter fördjupar Stefánsson sig i en rad dikotomier som präglar våra liv: modernitet kontra tradition, det mystiska mot det rationella och ödet mot slumpen.

Du kan nu köpa romanen «Sommarljus och sedan natten«, av Jon Kalman Stefansson, här:

betygsätta post

Lämna en kommentar

Den här sidan använder Akismet för att minska spam. Läs om hur din kommentardata behandlas.