De 3 bästa böckerna av Georges Perec

Fransk litteratur har en rik och varierad berättarscen med författare som utmärker sig i avantgardistiska förslag som de är, var och en på sitt sätt, Houellebecq o foenkinos; eller den mest internationellt mest sålda noir med Fred vargas o Mästaren. Alla dessa fantastiska berättare och många andra njuter av arvet från en Georges Perec att han i sin korta tillvaro visade tecken på en överfull kapacitet i det målet med sitt experiment.

Exponent för förvirring och främlingskap, av handlingen pressad mot den narrativa syntesen som alkemi där karaktärerna destillerar sin själ. En fantastisk författare i alla de aspekter där språket får en annan dimension, vare sig det är prosa eller vers, artikel eller essä. Det är den Perec som framstår för oss som polyfasetisk i någon av hans böcker.

Briljant i texterna och kanske fördunklad i hans själ av det senaste olycksbådande arvet från en judisk utrotning som peppade honom i barndomen med förlusten av sina föräldrar. Poängen är att litteraturen återigen som placebo i det mest personliga eller som sublimering i den kreativa aspekten användes i ett verk laddat med den yttersta meningen och den där transcendenta resten av bra litteratur.

Topp 3 rekommenderade romaner av Georges Perec

jag kommer ihåg

Recordar es citarse a uno mismo aún a riesgo de no haber tomado las decisiones que en aquel otro momento asomaban como horizonte. Por eso ese comienzo de relato con el que visionamos hechos ofrece sinceridad, crudeza, melancolía, confesión. Con «me acuerdo» exponemos a los demás otros días idealizados en los que las cosas ocurrieron y transcurrieron extrañamente, siempre a contrapié, con su punto de hilaridad, de lirismo y de desconcierto. Justo el otro foco necesario para entender el ayer o hasta la más remota época vivida de la historia reciente.

«Me acuerdo» se ha convertido, con el paso de los años, en un viaje a la memoria colectiva de un país. Este inventario de recuerdos, compuesto por 480 anotaciones que siempre comienzan con las palabras que dan título al libro, se ha convertido en uno de los iconos de la literatura memorialista de todos los tiempos. Recuerdos de infancia y juventud de uno de los mejores escritores del siglo XX por los que desfilan actores, escritores y políticos, pero también estaciones de metro, bulevares o cines de un París que ya no existe pero que resulta fundamental para comprender el panorama actual de la cultura europea. Llega, en una nueva traducción de Mercedes Cebrián, una de las obras míticas de Georges Perec.

kidnappning

Åtminstone fick de gamla sagorna en bra start, men den här var inte ens det. Från början skymtar en mystisk förbannelse obönhörligen över karaktärerna, och när berättelsen utvecklas förbryllar dess allestädesnärvaro läsaren själv.

När Tonio Vocel försvinner, offer för en kidnappning, fängslad, flytt, förtryckt? Polisen, som inte kan korrekt tyda de många ledtrådar som presenteras för honom, gör inget annat än att blunda. Tonios vänner vidtar åtgärder i frågan, men även de, oavsett hur nära sanningen är, kommer att falla offer för den svårfångade mördaren. Humorn fortsätter dock att råda i boken.

El lector tiene, asimismo, la oportunidad de probar su ingenio, ya que la solución, a la vez inasible y evidente, ocultada con esmero y, sin embargo, malévolamente simple, jamás desvelada pero siempre expuesta, está ante sus ojos. ¿Acaso sabrá verla? ¿Conseguirá dar con el autor de este caos?

Livsinstruktioner för användning

Varje produkt med dess instruktioner som bestämmer användning och kassering som ett paradigm, lurar oss. Ingenting ska slängas i en enda cykel förutom livet. Så det är bäst att du har några bra instruktioner för när livet går fel eller hotar att förstöra ...

Med en samlares nöje visade Perec oss att litteratur också är ett spel och att bakom vardagens ridå finns anodynes poesi. Bakom fasaden på en enkel parisisk byggnad hittade han ett arkiv med berättelser. Att berätta är också att lära sig att titta, att fånga livshistorierna som utgör detta monumentala pussel som vi fortfarande kallar verklighet.

Jag kom till den här boken vid en tidpunkt då litteraturen hotade att bli en alltför melankolisk värld. Jag fann ett liv i honom. Jag blev kär i Bartlebooth och hans galna projekt, bakom vilket slår en fantastisk intuition: att skönhet ibland är värdelös och därför vackrare. Jag gick igenom de tusen och en berättelser som berättas här, insvept i samma häpnad som jag föreställer mig att renässansen måste ha utforskat deras kuriosakabinetter. Och jag visste att litteratur kunde vara något annat: ett väldigt seriöst spel som speglar vårt mest busiga leende.