De 3 bästa böckerna av Nélida Piñón

Brasiliansk med galiciska rötter, Nelida Pinon det är en av de ljusaste fjädrarna i det nuvarande berättande landskapet i Amazonas -landet. Arving till den oändliga arvet från sin landsmann Clarice lispector och säkert inspiration från nya generationer av kvinnliga författare som bär landets litterära stafettpinne, t.ex. Ana Paula Maya till exempel.

Nélida Piñóns bibliografi sammanställer den vanliga dualismen hos varje berättare som är engagerad i sin värld. Å ena sidan Piñons rikliga skönlitteratur, men å andra sidan en essayistisk aspekt där författaren också vänder sig och projicerar sina tankar om vår tids framtid.

I båda utrymmena slösar Nélida bort den punkten av uppriktighet till en öppen grav. En uppriktighet omvandlad till realism för romanerna (och till berörande sanningsenlighet för dess karaktärer) eller till ett otvivelaktigt intresse av att lämna den punkten av förnuft (och försvar av väsentliga rättigheter) i en tanke som allt mindre fokuserar på världens botemedel och mer mot falska intressen.

Topp 3 rekommenderade böcker av Nélida Piñón

En fruktansvärd tår

Ingenting är mer passionerat uppriktigt och därför vackert än förklaringen av författarens motiv. Att berätta orsaken till att skriva är att avslöja sig själv som en ecce homo till världens åsikt. Det slutgiltiga testamentet som fick dig att skriva förblir skriftligt. Något som i de flesta fall inte bara är lyriskt utan också tröttsamt och rastlöst letande.

En fruktansvärd tår är den lysande, intima och enastående dagboken för en av de viktigaste författarna i latinamerikansk litteratur. I denna collage Impressionistisk, formad av de mest klara reflektioner och fragment av en ostoppbar intelligens, komponerar Nélida Piñón ett självporträtt av sin personliga historia, sin familj och sina rötter.

Meditationer om litteratur, skrivhantverket, det portugisiska språket eller världshistorien blandas naturligt med en analys av henne själv, hennes tillstånd som kvinna, hennes tillstånd som författare och som brasilianare. Denna rikedom av tillvägagångssätt och försök är, innerst inne, tillträdesvägar till en unik och mångfaldig personlighet; När allt kommer omkring, bekräftar Nélida Piñón själv om sig själv: "Jag är multipel."

Drömrepubliken

Idén om ett land innehåller de flesta av dess fördelar i känslan av att dela det immateriella. I föreställningen att en härifrån och en annan därifrån, men att de långt bort har det där gemensamt som förenar. Nationalismer, allt mer fixerade vid terroir och absolut homogenitet, är verkligen skrämmande på grund av hur fobisk de innebär. Drömrepubliken det är republiken Brasilien, platsen där alla mänskliga förhoppningar kan finna uppfyllelse.

Madruga och Venancio föddes med seklet. De träffades på det engelska fartyget som flyttade dem från Vigo till Rio de Janeiro under det avlägsna året 1913. De var knappt några pojkar när de lämnade efter sig eländet och hjälplösheten i sitt hemland Galicien, för att segla bakom en dröm, på väg mot paradis utomlands.

Madruga kommer att erövra Brasilien, byggnadsindustri, företag och gårdar. Men det kommer att gå vilse på vägen. Venancio, å andra sidan, kommer att behålla sitt tillstånd som en drömmare intakt: han kommer att vara den som gråter för Madruga, han kommer att vara det verkliga förvaret för sina förbjudna känslor.

En Drömrepubliken, gjord av känslor, av väsentliga ord, skakar Nélida Piñón om läsaren och förmedlar den bitterljuva smaken, av triumf och frustration, från ett av de få länder i världen där eposet överlever.

Hjärtans epos

Då recenserade jag romanen Av boskap och män av den brasilianska författaren Ana Paula Maia. Det är konstigt att jag strax efter stannade vid en annan nyhet av en annan författare från Brasilien. I det här fallet är det Nélida Piñón och hon boken Hjärtans epos.

Det är sant att internationellt erkännande mer motsvarar det andra, men det är också sant att i båda finns Amazonas överflöd av språk och dialoger, ett slags geografisk och språklig korrespondens.

Förmodligen Nelida Pinon vara en referens för Ana Paula. Nélida, veteranen, kloka och prestigefyllda författare som är över åttio jämfört med en ung författare från 1977. Men det här är förstås en fri tolkning, resultatet av en lätt sammanslutning av idéer...

Men det skulle vara så för utan tvekan är Nélida en mästare på det hon gör. Från en litterär introspektion kan han alltid ta upp allmänna dilemman, moraliskt, politiskt och socialt. Samhällets drivning är temat par excellence.

Hjärtats epos utgår från Nélidas närmaste omgivning, från hennes Rio de Janeiro, från Latinamerika, från gamla seder och nya trender, från omöjliga bland annat och från försakelser och glömmer av de positiva värden som kunde ha funnits i det förflutna till sätta in nya aktuella värden, tillmötesgående, flyktig, nyckfull.

En roman som är en analys, en presentation mot långsam meditation. En glädje att återfå tankar med som en livsviktig reflektion och inte bara något tillfälligt, nästan alltid materiellt, kommersiellt. Och där ligger hjärtats epos, i att kunna känna med hjärtats paus, eller med den okontrollerbara impulsen av det sanna inför så mycket villfarelse. Utan tvekan en intressant roman och en konstruktiv läsning i dessa aktuella tider.

Andra intressanta böcker av Nélida Piñón ...

En dag kommer jag fram till Sagres

En avsiktsförklaring är ett löfte, speciellt med sig själv. Man kan överväga att nå vilken punkt som helst i geografin som den slutgiltiga avsikten i en initierande övergång i sin egen kunskap. Det kan vara Finisterre eller Sagres, platser där världen verkar ha förtärts av havet. Icke plus ultra, det finns ingenting bortom din resa förrän dina dagar är slut. Skaka din egen aska i havet och föds åter igen...

Född på XNUMX -talet i en by i norra Portugal, son till en prostituerad anklagad för trolldom och en okänd far, växte den unge Mateus upp med sin farfar Vicente, men när han dog började han en resa söderut på jakt efter utopi , men också efter kallelsen om storhet i ett fattigt land animerat av önskan om frihet.

En dag kommer jag fram till Sagres Kort sagt, det berättar historien om Portugal, om en civilisation i evig rörelse genom livet till en till synes obetydlig individ, en hänsynslös bonde, men kanske en som är så i en tid när det som saknas mest är hänsynslöshet.